Tisdagen den 21 maj blev en speciell dag. Igår satte vi punkt för en era i våra liv, nämligen strävandet efter att bli professionella dykare.
Nu är vi inte längre några hobbydykare, utan har dykutbildning som ger oss möjligheten att jobba med dykning i hela världen.
Certifierade divemasters, det är vi det. Det känns så himla bra. Hejdå Perhentian och tack för allt, nu väntar resten av världen på oss. <3
Har en ödla som spionerar på oss i badrumsfönstret.
Hej hallå från en trött en. Vi lever, trots att bloggen vart död i ett par dagar. Internet har varit ruskigt dåligt.
Har haft fullt upp på dykshoppen. Som jag skrev tidigare hade vi prov i alla praktiska dykövningar för några dagar sen och.. DET GICK FINT! Min instrukör var nöjd med mig. Tydligen är min bästa skill alternate air source, alltså den där man övar på att "dela luft" med sin dykkompis (engelska dyktermer blir ack så vackra när man översätter från engelska...).
Har idag nått upp till siffran 90 dyk. Tio till och så måste jag dyka naken, sägs det. Det blir nog inte här på Perhentian, för snart är det dags att åka söderut för att sedan hoppa på planet norrut mot europeiska breddgrader.
Här är två av de första bilderna som togs på mig och min fina Asiat. Tydligen tagna den 18 februari för två år sen då vi knappast kunde ana vart vårt flirtande skulle ta oss.
Och så sitter vi här idag efter två års förhållande. Hans muslimska familj accepterar mig och Asiaten har lyckats charma hela finska släkten.
Men det har ju vart en ganska otrolig resa till vart vi är idag.
Har skrivit en krönika för Mitt Nya Land om just det här med blandförhållanden. Och om ni väljer att bara läsa en av mina tio krönikor så hoppas jag att det blir just denna om kärleken mellan oss som verkligen inte var självklar. Klicka här!
Det växer bananer utanför mitt fönster.
Sitter här med fjärilar i magen och tittar på demonstrationsvideos på youtube. Imorgon är det dags för det viktigaste provet i min divemasterkurs, nämligen då alla undervattensövningar ska visas - långsamt och felfritt. ÅÅÅÅNGEST.
Men jag försöker inte få helt panik. Litar på min one and only divingdaddy Sam som redan lugnat mig med orden "I believe in you." Ehh. Ingen stress alls liksom men folk förväntar sig att du ska klara detta med glans, Malin.
Håll tummar och tår för mig och Asiaten imorgon, ok? Imorgon kör vi båda hårt! Ett steg närmare divemastertiteln jihuu!
Han är så söt när han sover
Själv har jag inte fått mig en blund
Det är den bästa av gåvor
Att kunna sova lugnt
Har sjuka matcravings idag. Vill. inte. äta. nudlar/ris. mera.
Tröstar mig med en påse ostbågar och snickers. Känns lite mera som hemma.
Trodde jag skulle klara mig en tid efter att mamma och pappa kom med choklad, ost, vin och bröd för 3 veckor sedan men icke.
Gud vad jag önskar att det vore den 30 maj NU.
Min kusin, och så nära syster man kan komma, fick i dagarna barn, en bebbe vi väntat på i vad som känns som en evighet. Nu är jag som sagt stolt plastmoster till två fina skrutt, nyfödda prupi och Adriana, eller Rindu som vi kallar henne här i Malaysia.
Och som en blixt från klar himmel har jag ny fått sån bebishysteri att det inte är klokt. Och nej, mamma. Jag har inga planer på att skaffa egna ännu. Men ändå finner jag mig själv googlandes på ikeas hemsidor efter söta lakanset och spjälsängar. Samtidigt läser jag massor med mammabloggar och har sån himo efter att få fara och handla kläder åt mina fina extraungar.
Plus att min favoritservitör på Amelia som jag känt sedan jag kom till ön idag avslöjade att hon är gravid.
Allt handlar bara om barn och barn och barn. Och om jag nu är såhär hysse om ungar, vad kommer jag själv vara den dagen då det hoppeligen är min tur? Kreisi.
Behövde inte vara någon surkärring i receptionen igår. Tjejerna stod och väntade på mig när jag kom ner. Slutade med att vi skrattade halft ihjäl oss åt det där förbannade taket som läcker som ett såll. Efter skrattsalvorna avtagit log tjejen snällt och sa att vi imorgon, alltså idag, skulle få byta bungalow.
Lagom nog så flyttade våra grannar ut imorse så vi kunde ta över den bungalowen istället. Sjukt tacksam över att inte behöva släpa allt vi äger och har ner för 70 trappsteg och upp för 70 nya.
Och kan bara inflika att gräset är tydligen grönare på andra sidan spånskivsväggen. Här har vi en skön dubbelsäng*, inga fuktfläckar i taket och VARMVATTEN! Ajaj, vad man kan bli glad av lite.
sign. Nöjd bungalowbo
*Tidigare fick vi helt enkelt skuffa ihop två enkelsängar med en sjukt bekväm skarv emellan.
Hej från åskovädret!
Det regnar, alltså regnar det in också. Har fullt upp med att flytta på hinken och dra handduken över det plaskvåta golvet.
Så bra var deras "reparation" av taket. Jäkla skit. Nu vet ni vem som kommer vara en surkärring i receptionen imorgon. Dom ber oss säkert byta bungalow och så skickar dom in nästa gäst. Ungefär som när de har bedbugs eller andra löss i madrassen; medveten gäst ut, omedveten obiten ickeäcklad gäst in.
Så sköter vi problem i Asien. Snyyyyggt sa Käldn som vi säger i Eknäs.
Sitter här i min ensamhet och väntar på att det ska vara slutätit på restaurangen så att Asiaten kan ta sitt pick och pack och göra mig sällskap.
Han jobbar precis HELA tiden. Från morgon till sena natten. Men jag vet, he gotta do what he gotta do. Men ändå. Attentionhoran (läs:jag) känner sig övergiven. Fina Kate har åkt till stora ön och Anna och Marius stack till Indonesien imorse. Och här är jag ännu i två veckor till.
Straffade Asiaten lite för att han jobbar så mycket genom att äta upp ett av hans två påskägg. He he. Resonerade att han ändå har ett helt ägg kvar (om jag inte i min ensamhet får för mig att sluka det andra också..?) och en hel påskhare i choklad som morfar skickade åt honom. På tal om det, hur gulligt är inte det att min 87-åriga moffa skickar en chokladhare åt mig pojkvän trots att dom bara har setts några gånger i julas och inte ens pratar samma språk?
Helt ljuvligt.
Plus att mormor efterlyste en framkallad bild även på Asiaten eftersom han nu också tillhör familjen och ska in i ram och upp på familjehyllan i vardagsrummet.
Helt super gulligt.
En vän hade en period då han bara kallade alla människor dude. När jag sa att jag inte är någon karl, så svarade han att jag är Dudy.
Så hej. Jag är Dudy, men lystrar vanligen till Malin Valtonen. Jag bor tillsammans med min fina asiat i Malaysia på en liten ö med stora varaner och inga bilar.
Jag är en av åtta korrespondenter för det nya tv-programmet Mitt Nya Land som kommer sändas på Yle 5 med start den 27 mars 2013.
